Troligtvis sista gången för i år som det blev en sväng in till DC. Önskar vi bodde ännu närmare än vi redan gör, men närmare 30 besök i staden har jag hunnit med under mitt år. Inte illa.
0 Comments
Denna måndag är det Memorial Day. Meningen med denna dag är att minnas alla de som krigat för Staterna men som aldrig kom tillbaka. Trots att dagen ska ses som en ledsam dag är det mer utav en dag då familjer och vänner samlas för att umgås, grilla och bada hela dagen. De flesta au pairer var även lediga idag. Min dag började redan vid åtta då jag och Khanya åkte till gymmet och tog min sista body pump klass. Därefter blev det poolhäng med Emma, Hanna och hennes vän från Tyskland. Ett bra antal timmar spenderades i solen innan det blev dags att åka hem och snabbt käka något och därefter ses igen. Vi bestämde oss lite spontant för att åka in till Washington DC för att bland annat visa Khanya Vita Huset. Tydligen höll Obama tal utomhus några timmar innan vi kom dit...ville så gärna se det. Vi tog i alla fall ett par foton och gick en promenad innan klockan närmade sig åtta och vi började åka hemåt.
Otroligt lyckad helg med finfint väder och planer från morgon till kväll. Löved it! Idag firade vi Josés 21-årsdag. Han hade ingen aning om att vi var ett helt gäng som skulle överraska honom med en grillfest. Så vi möttes i en park här i Ashburn vid fem och med en ögonbindel fick han kliva ur bilen och hänvisas till parken och därefter ta tag i en pinne...för att slå ned en piñata. Det tog ett tag att få ned den, haha! Vi sjöng för honom och inväntade sista gänget som anlände endast 1,5 timmar sent med kolen till grillen. Mat fick vi i alla fall och det bjöds på lite lekar innan klockan hann slå halv nio och det blev dags att åka hemåt och göra sig i ordning. Emma plockade upp oss och vi åkte in till DC för att dra till Ultra Bar. Fyfan vad det var packat med människor. Jag har ALDRIG sett så många människor intryckta i en klubb. Det var lika packat som det är när man åker tunnelbanan i rusningstrafik, eller åker med 179:an på en vardagseftermiddag....sjukt. Gick knappt att dansa 10 sekunder innan man blev armbågad eller knuffad för att folk skulle ta sig till och från platser. De spelade i alla fall bra musik, som vanligt. En kille spillde hela sin fula drink på mig och sa "oops, it was full". Jaha? Vissa människor...vi kom hem vid tre på morgonen och nu, kära vänner, tänker jag ta och lägga mig och njuta av en underbar sovmorgon.
I lördags åkte jag, Emma, Katrin och Johanna in till DC och började med att ta oss till Monumentet och se the International Pillow Fight. Roligaste jag sett på länge, alla hade med sig kuddar och bara slogs.
Därefter tog vi oss med buss till Georgetown som måste vara DC's mysigaste område. Vi vandrade omkring, Emma gjorde en rätt så spontan tatuering på ryggen och sedan vart det mörkt så vi begav oss hemåt. Middag på thaistället hos Emma fick avsluta vår perfekta lördag. I söndags åkte jag till DC för att träffa Heaven som bor i Baltimore. Fattar inte att hon redan varit här i fem månader!! Vi hann bara käka middag innan det blev dags för mig att åka hem för att rita klart till skolan, men trevligt hade vi! Kändes jättekul att träffa någon hemifrån.
Fredag: var på bio med Emma och såg filmen The awkward moment med Zac Effron. Var så himla skeptisk eftersom jag relaterar honom direkt till High School Musical, but I've got to say, filmen var helt ok. Älskar att den utspelade sig mestadels i SoHo, NYC. Lördag: på dagen åkte Katrin och jag på äventyr och hittade Leesburgs kända bageri och köpte oss varsin cupcake. Lite överskattat, men nu är det gjort i alla fall! Efteråt kom både hon och Emma till mig och vi såg Melodifestivalen. Slutade med att tjejerna somnade, haha. Vi begav oss till Katrin och gjorde oss i ordning innan José c/o plockade upp oss. För andra gången behövde jag inte köra, weheyy! Vi hamnade på en klubb som heter Ibiza ich om jag ska sammanfatta den med ett ord säger jag lätt: twerk. Hahah, aldrig dit igen dit for sure! Men det var kul ändå. Söndag: Skype, gym och deg hos Mig med tjejerna på kvällen. Dusch, mer Skype och nu ska jag sova. Hoppas ni fick en bra helg! Måndag morgon! Skolorna är öppna igen vilket betytt morgongym för min del. En timme body pump och milen avklarad. Känns otroligt bra! Har ändrat mina "45-min-på-rullbandet-varje-dag" till "milen-minst-tre-gånger-i-veckan". I alla fall till att börja med. Får se hur länge det håller...ändrar ganska ofta, haha.
Helgen började i fredags med en sväng till DC. Emma, Katrin, José, Hanna, Johanna och Lindley var vi. Vi var på Eden men åkte hem rätt så tidigt eftersom det inte alls var lika kul som förra gången. Lördagen däremot började med en tur till Tyson's Corner med Emma följt av en sväng till Dulles Town Center. På kvällen träffade vi den nya svenska au pairen, Erika, och hängde hos Emma hela kvällen. Jätteskön tjej! Söndagen började med en spontan trip med Katrin till Leesburg. Hon bjöd på monsterlunch på Melt och därefter gick vi en runda i Leesburg Corner. Och oj vad vi handlade. Det var inte alls planerat att köpa med sig något men så billigt som det var och att vi faktiskt hittade saker vi behöver gjorde det svårt att inte slå till. Kvällen spenderade vi hos Emma tillsammans med Johanna och planerade hur vi vill göra i juni när resemånaden kommer. Vi kom överens och valde den touren vi vill göra i Californien! Annars är det en rätt så solig men kall dag. Läxor står på schemat för dagen och sen slutar jag antagligen. Hoppas ni får en fin måndag! Lördagen den 28 december vaknar jag upp till larmet som ringer halv åtta på morgonen. Det är kallt, jag är helt ensam i ett stort hus och går snabbt upp för att packa det sista och gör mig i ordning. Emma hämtar mig och vi åker till henne. Hennes värdmamma är så snäll och kör oss till West Falls metro station. Vår buss går 11:40 från Union station i Washington DC. 50 minuter tar det och plötsligt sitter vi på tåget in till stan. I Metro center måste vi kliva av för att byta till röda linjen. Just denna fantastiska helg bygger de om på röda linjen vilket lett till att bara ena plattformen är öppen. Vi har trettio minuter på oss innan vår buss ska lämna och ser att tåget ska komma in om fem. Vi hinner. Fem minuter går och nu står det plötsligt att tåget kommer om 10 minuter. Vi hinner....tio minuter går och nu står det 15 minuter! Panik. Jag tittar på Emma som frågar mig vad fan vi ska göra och säger "spring!" Vi springer ut från tunnelbanan, upp till gatorna i centrala DC och vinkar efter en taxi. Bilen tar oss till Union station. Fyra minuter innan avgång är vi på plats. Men vart fan ska vi? Hinner fråga en vakt som knappt hinner avsluta sin mening innan vi springer iväg. Två minuter kvar. Upp för alla trappor fort som fan! Vi kommer ut till bussterminalen och möts av minst 10 olika bussar. Jag ser "New York City" skylten och springer i förväg. Emma släpar med sin resväska efter sig och vi båda hinner precis i tid. Fy vad svettigt. Men nu har vi i alla fall "åka taxi i DC" avklarat.
En bussresa till New York ska ta fyra timmar. Denna trafikkära lördag tar det självklart sex timmar. Strax före 18 kliver vi äntligen av vid Penn station och möter Emmas bästa vän Jonna som bor i New Jersey. Vi tar oss till tågen och köper biljetter till New Jersey. En timme spenderar vi tillsammans på tåget innan tjejerna kliver av i Summit. Själv sitter jag kvar ytterligare 30 minuter. I Morristown kliver jag av och blir upphämtad av Jocelyn, Jasons kusin som vi ska bo hos de två kommande veckorna. Jag möts av kramar från både henne och hennes mamma. Nu kan jag andas ut. I made it to New Jersey! Vi åker hem och det hinner inte gå särskilt lång tid innan det är läggdags för allihop. Tidigt nästa morgon vaknar jag återigen i ett tomt hus. Jocelyn har åkt till gymmet och barnen är hos mormorn. Jag tar mig tiden att ta en dusch, äta en liten frukost och fördriva tiden innan Jocelyn kommer tillbaka och det är dags att åka till Newark Airport för att hämta Jason. I bilen frågar Jocelyn mig om jag är nervös. "Nej" svara jag, "tycker allt bara är så surrealistiskt". Hon skrattar och är helt säker på att Jason tänker detsamma. Vi kommer fram till flygplatsen och det är fullt med bilar. Jocelyn släpper av mig och ber mig gå in och vänta på Jason medan hon väntar i bilen. Jag går in och hittar väldigt fort vart alla internationella ankomster är. Läser på tavlan att hans flyg är försenat ca 20 minuter. Det hinner nästan gå en hel timme och jag börjar tro att han gått vilse. Men så plötsligt kommer det folk som pratar svenska. Ser fortfarande inte honom. Går förbi den lilla spärren till utgången för att se om jag ser något. En gubbe hojtar till och säger att jag inte får vara där. Just när jag ska vända ser jag en jävligt förvirrad grabb. Det måste vara Jason. Vi får syn på varandra och mitt ansikte slår över från förvirrat till överlyckligt. Springer fram och ger honom en stor jävla kram. Han är här. I USA. Med mig. På riktigt. Vi tar oss ut och hittar snabbt Jocelyn för att åka hem igen. Vi planerar morgondagen i bilen och bestämmer oss för vad vi ska göra. Väl hemma möts vi av allihop och umgås en stund innan det är läggdags. Jason delar rum med James och jag somnar gott i mitt rum och tänker att morgondagen kommer bli en bra dag. En fantastik dag. Vi ska fan åka dit. Till New York City. Tillsammans. Hejhejhej! Lördagen bestod av en enda sak från morgon till kväll: resa. Emma hämtade mig vid 9 på morgonen och sedan skjutsade hennes värdmamma oss till East Falls Church. Vi tog tunnelbanan in till Metro Center och skulle byta linje för att ta oss till Union Station. Dock byggde de om på röda linjen, så det fanns bara ett spår. 30 minuter var kvar innan vår buss till NYC skulle avgå, och fem minuter till vårt tåg skulle rulla in, så vi skulle hinna. Men plötslig stod det 10 minuter..och sedan 15...tio minuter återstod innan vår buss skulle avgå och paniken uppstod. Vi tog våra grejer, och sprang ut för att hitta en taxi. Just när vi gått förbi spärrarna kom ju självklart tåget in, men det var redan försent. Så efter att ha skyndat oss i världens längsta rulltrappa som självklart inte skulle fungera, kom vi ut och skulle hitta en taxi. Då har man även kryssat av det från sin "to-do-list"; åka taxi i DC. Vi kom fram till Union station 11:27 och bussen gick 11:30. Så det blev att springa sista biten, slänga in väskorna i bussen och hoppa in. We made it! Bussresan från Washington DC till NYC brukar ta fyra timmar. När fyra timmar passerat hade vi kommit lite längre än halvvägs. Trafiken var hemsk. Vi hackade fram på motorvägen, luften i bussen började ta slut och folk började bli smått åksjuka, inkluderat Emma och mig. Men efter sex långa timmar var vi äntligen framme i favoritstaden. Jonna, Emmas vän, mötte upp oss och vi tog oss till Union Station för att köpa tågbiljett till New Jersey. Herrejösses vad mycket folk det var! Aldrig sett så mycket folk på en sån liten yta samtidigt. ALLA skulle med på samma tåg. Tåget var så sjukt långt och stort, hade två våningar och massor med sittplatser. Vi fick stå tillsammans med halva New York. Sjukt mycket folk. Efter en timme nådde vi Summit där Jonna bor, så de gick av. Jag åkte vidare i ytterligare 30 minuter innan jag äntligen kom fram till Morristown. Jasons kusin och hennes barn plockade upp mig på stationen och vi åkte hem till de. Klockan åtta var vi hemma. Trötta och helt slut efter resor från olika håll till NJ tog det inte alls lång tid innan alla var redo för att sova. Idag åker jag tillsammans med Jasons kusin och hämtar honom på flygplatsen. Så happy! Troligtvis tar vi oss in till NYC imorgon på lite sightseeing!
|
Au Pair i USAMitt namn är Ma Ha och jag är en tjugoettårig tjej från Stockholm som bor ca en timme ifrån Washington DC i ett år. Här är jag au pair och denna blogg är till för mina nära och kära som kan följa mitt äventyr från början till slut. Archives
July 2014
Categories
All
|